I förra veckan var mamma och pappa på utvecklingssamtal på dagis för Ebbas räkning och tydligen hade fröken Karin bara positivit att säga om Ebba - hon är yngst på avdelningen Sälen men beter sig lite som om hon vore äldst, min syrra har inga problem att ta för sig, det skall gudarna veta. Vill hon något så gör hon det - vill hon ha något så tar hon det. Vidare har hon börjat tala mer och mer och hon är en hejare på att förstå vad andra säger. Hon är duktig i allt verkade det som.
Snacka om att jag var nervös idag när det var dax för päronen att återigen besöka dagis för samtal och denna gång om mig. Farmor och farfar tittade förbi för att se till oss den timme morsan och farsan var iväg och det var en lång timme må ni tro....Vad skulle fröken Sofie säga om mig? Skulle hon vara lika positiv om mig som Karin var om Ebba? Hoppas, hoppas...jag tycker ju ändå att jag sköter mig ganska bra och jag är faktiskt yngst på avdelningen jag med så man känner liksom att man borde ligga bra till bara av den anledningen - allt är ju svårare för mig - de äldre barnen kan mer, det är ju en självklarhet - eller hur?Puh - jag hade aldrig behövt vara orolig...... mamma och pappa kom hem med stora leenden på läpparna och var SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ stolta....yes - Sofie hade bara gott och säga om mig och hon hade varit imponerad av allt jag kan. Extremt bra minne hade hon sagt. Vidare var jag en hejare på konstruktionslekar, jag var duktig på att räkna och jag började så smått lära mig bokstäver. Stort intresse av djur och natur samt engagerad i gymnastik och utomhuslekar. Yes - jag är bäst, jag visste det!
Fick höra att nästa termin kommer vi att ha ett djurtema - det ser jag fram emot. Är det något jag är duktig på så är det djur - alla världens djur kan jag på mina fem fingrar. Jag vet hur de ser ut, jag vet var de bor, hur de sover, vad de äter - jag är bara allra bäst på detta och jag kommer att glänsa framför de andra barnen - detta ser jag fram emot!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar