Det är synd om mig!
Idag när jag lekte på dagis så hände det något läskigt!
Bea och jag lekte inne på Flotten och av misstag mitt i allt så råkade jag ha mina fingrar på fel ställe vid fel tidpunt - klämde pekfinger, långfinger och ringfinger! Aj, aj, aj, vad ont det gjorde. Det började blöda och det gjorde ont. Först försökte man vara lite kaxig och matcho och inte bry sig men smärtan tog över och till slut var jag bara ynglig och grät.... Vilken tur att fröken Petra fanns till hands och tog hand om mig. Hon jamsade sådär som vanligtvis bara morsan kan och lockade med spel på datorn och då kändes det genast mycket bättre!
Oj, oj, oj - vad jag skall nyttja detta ikväll - det är inte fredag idag men kanske att jag kan övertyga morsan om att jag bara måste ha lite gotteligott bara för att det skall kännas mindre ont.
Hihihihi - jag lyckades! Väl hemma så fick jag pappasaft (läs: hallonsaft) och en liten skål med ostbågar - bara för att det var så synd om mig....
hmmmmmm... tar till mig detta - bra lärdom! Visst - man skall vara försiktig med dörrar och inse klämrisken men jag menar mera detta att är det synd om mig så finns det alla chanser att utnyttja detta för egen vinning....hihihihi! För Ebba var det bara bonus - hon har inga fingrar i förband men ändock fick hon både hallonsaft och ostbågar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar